Danish Painter, 1859-1935 was the only one of the Skagen Painters that was actually born in Skagen, Denmark. Anna Ancher was born and grew up in the northernmost area of Jutland, called Skagen (the Skaw). Her talent became obvious at an early age and she grew acquainted with pictorial art via the many artists who settled to paint in Skagen. Anna Ancher studied drawing for 3 years at the Vilhelm Kyhn College of Painting in Copenhagen. However, Anna Ancher developed her own style and was a pioneer in observing the interplay of different colours in natural light. She also studied drawing in Paris at the atelier of Pierre Puvis de Chavannes along with Marie Triepcke, who would marry Peder Severin Krøyer, another Skagen painter. In 1880 she married fellow painter Michael Ancher, whom she met in Skagen. They had one daughter, Helga Ancher. Despite pressure from society that married women should devote themselves to household duties, she continued painting after marriage. Anna Ancher is considered to be one of the great Danish pictorial artists by virtue of her abilities as a character painter and colourist[citation needed]. Anna Ancher's art found its expression in Nordic art's modern breakthrough towards a more truthful depiction of reality, e.g. in Blue Ane (1882) and The Girl in the Kitchen (1883-1886). Anna Ancher preferred to paint interiors and simple themes from the everyday lives of the Skagen people and fishermen,   Related Paintings of Anna Ancher :. | lars gaihede snitter en pind | House interior | kran wollesen boder garn | Sorg | sorg |
Related Artists:
Pieter van Aelst
(August 14, 1502 - December 6, 1550) was a Flemish painter. He studied under Bernaert van Orley and later lived in Italy before entering the Antwerp Guild of painters in 1527. In 1533, he travelled to Constantinople for one year in a failed attempt to establish business connections for his tapestry works. Van Aelst established a studio in Brussels in 1544, where he created paintings and tapestries. His students include Gillis van Coninxloo, Willem Key, Hans Vredeman de Vries, Michiel Coxcie, and possibly Pieter Brueghel the Elder, who did eventually marry van Aelst's daughter, Mayken. His second wife, Mayken Verhulst, was an artist as well, and, according to Carel van Mander, the first teacher of her grandchildren, Pieter Brueghel the Younger and Jan Brueghel the Elder. He was also the uncle of Joachim Bueckelaer. Van Aelst's studio is also well known for its engraved works. In particular, van Aelst is noted for his 1539 translation of Sebastiano Serlio's architectural treatise, Architettura, which is credited with having played a crucial role in spreading Renaissance ideas to the Low Countries and hastening the transition from the late Gothic style prevalent in the area at the time. He was in charge of the spectacular decorations for the 1549 Royal entry into Antwerp of Philip II of Spain, "the most famous entry of the century", according to Roy Strong.
Paulus Bor
(Amersfoort, c. 1601 - Amersfoort, 10 August 1669) was a Dutch painter. Bor was descended from a notable Catholic family. He made a study trip to Rome, where he was one of the founders of the Bentvueghels, taking the nickname Orlando. He returned in 1626 to Amersfoort and joined Jacob van Campen in the decoration of the palace Honselaarsdijk belonging to Frederik Hendrik. In 1656, he became regent of the godshuis "De Armen de Poth" in Amersfoort. Bor's style of painting was rather at odds with that of contemporary painters from Utrecht. He initially painted rather Caravaggisti-like history paintings, but his works fast became marked by a classicism related to that of his townsman van Campen. Through unusual compositions and primitive technique, his paintings depict strange and mysterious subjects.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.